IDALOGGASVARTstor2

2020 > 03

Jag är född i den bästa av världar. Lyckligt lottad. Älskad från första stund. Jag har i de allra flesta stunder blivit behandlad med respekt och känt mig värdefull. Jag har egentligen aldrig riktigt behövt kämpa för mitt liv. På det hela taget har jag varit skonad från obefogad ondska och missöden.
Jag må vara förhållandevis bortskämd.  
Men jag har levt ett händelserikt liv tycker jag. På höga toppar och i djupa dalar har jag dansat och snubblat fram. Ett liv fyllt av känslostormar, livskriser, perioder med depression, diverse otur och bristande hälsa. Men också framgångar, lyckorus, äventyr och på evig jakt efter mina drömmar. 
Jag försöker att leva medvetet och närvarande, att reflektera och fundera, sätta saker i perspektiv. Känna tacksamhet och vara respektfull och medmänsklig. Inse min dödlighet.

Just nu står hela världen i ett djupt kritiskt skede. Situationen är svår att förstå och människor beter sig väldigt underligt just nu. Panik och förtvivlan blandas med nonchalans och lättsinnighet. 
Nyhetssändningarna och personliga skildringar på sociala medier visar oss bilder av en värld i fullkomligt kaos. Människor dör en hastig plågsam död, sjukvården havererar och samhällen kollapsar. Samtidigt tas situationen inte på allvar av många, som istället gör narr och skämtar om människors rädslor och trotsar myndigheter. 
Allting går väldigt fort och det är svårt att förhålla sig till alltihop. 

Själv sitter jag som på nålar och väntar på stormen. Jag kallar mig optimistisk realist. Förbereder mig på det värsta men hoppas på det bästa. Och just nu känns det viktigare än någonsin att känna och visa medmänsklighet, respekt och tacksamhet. 
Just nu är jag extra glad och tacksam att jag bor och lever i den del av världen som jag gör. Att jag har det gott ställt med kyl och frys full av mat, hus med el och värme och rent vatten direkt ur kranen. Trygghet med atbete och samhällets alla skyddsnät. Allt det där som man annars inte alltid tänker på och inser värdet av.

Det är en tid för reflektion. Jag tar mig tid att stanna upp och fundera över livet och meningen. Jag passar på att känna tacksamhet över det liv jag levt, över den erfarenhet jag har samlat på mig och över alla de fantastiska människor jag har fått träffa och lära känna. Det är med nyfikenhet jag ser fram emot att se hur världen artar sig framöver. 
Vi lever här tillsammans och vi upplever alla detta kaos tillsammans. Låt oss hjälpas åt efter bästa förmåga att stoppa denna osynlige fiende som härjar och fördärvar. 

Håll er friska!

 

Kommentera »